Fortfarande i chocktillstånd
Jag fattar ingenting?
Nu när jag sitter och funderar,på hur mycket vi gick igenom.
När vi webbade första gången på MSN för två årsen och jag visade bara ögonen i camen
När jag skröt om dig för mina kompisar för alla visste vem du var.
När jag färgade ditt hår,haha och det blev gult.
Eller då du alltid ringde mig på störten för att jag skulle klippa dig.
När vi skulle panta alla dina cola burkar och vi fick moppetorsk på vägen till willys haha.
Eller alla samtal jag tog med dig "du är snart 18 du måste ta tag i ditt liv"
Eller det fina halsbandet jag fick av dig i julas.
Dom kvällarna då vi kollade igenom 2 and halv man
Eller dom gångerna jag kom hem till dig och var jätte full, och faktiskt en gång spydde i din säng och du blev så otroligt glad.
Allt vårt M-S snack..
På nyår då jag aldrig vart så rädd i hela mitt liv.
Alla gånger du blev sur för jag inte kliade dig på ryggen och nöp mig så jag fick blåmärken.
Vi planerade att på skoldagarna skulle jag bo hos dig eller du hos mig,så skulle du köra mig till skolan.
Jag minns också att du alltid tröstade mig på en sekund genom att säga något ord.
Det jag minns mest av allt det är att allt detta kunde avslutas på en dag,och det kommer aldrig bli desamma igen
du är min bästa vän oavsett vad,jag gråter som en tok. Det gör jag bara när det är något allvarligt.
Jag tänker inte börja med snacket " bara du är lycklig så " Men så är det faktiskt, när du är glad.. så är faktiskt jag det också. Även om det kanske inte ser ut så nu om man ser mig live..
Kom ihåg en sak, Du är den bästa vännen jag någonsin träffat i mitt femtonåriga liv. Sexton på onsdag. Hoppas du kommer ihåg den.. och hoppas jag får ett sms av dig..<3 Ta hand om dig.
